Old school cool school

Igår låg jag uppe till typ tre och läste gamla blogginlägg som jag gjort haha. Nostalgi på hög nivå! Älskar att jag har bloggat så länge. För så fort man läser ett logginlägg så kommer jag ihåg det mesta från precis den dagen. Det är rätt speciellt det man känner inombords. Lycka, saknad, glädje. Här kommer två av mina bästa "texter" i bloggen. Kanske ska börja skriva lite mer?

Det är precis samma Anna som det var förut. Älskar det här. Läs om ni orkar!


Destination unkown

Ena sekunden vill jag bara fly från det här. A ticket to Africa here you go. Se alla djur, uppleva naturen, andas  luften av en apas skit istället för avgaser av 1:ans buss på Sibyllegatan. Jag vill se två zebror och en giraff komma gåendes precis framför mig när jag är på väg ut för att göra ingenting. Jag vill känna hur en stingrocka känns på undersidan och jag vill höra hur en val låter under vattnet med mina egna öron. Jag vill se 100 000 olika arter av fiskar bara för att jag vill det. Jag vill lära mig surfa. Jag vill ta dykarcertifikat. Annars missar man ju mer än halva världen. Inte för att det egentligen har något syfte att se den andra halvan utan bara för att något där inne skriker efter det. Att jag ska. Du är en naturmänniska. Go back to basics. Jag vill känna doften av jord under naglarna och inte bry mig ett skit om hur pass platt mitt hår är eller om mascaran rinner när jag slår i bästa lilltån i en stenbumling. Vara free fallin'. Ha en apa som kliar mig på ryggen. Rida på en häst genom ett fält i solnedgången och vara rädd för att en noshörning ska komma springandes efter mig, inte en man med k-pist. Vilja sitta ute varje sekund bara för att kunna ta in allting innan jag dör. För att livet är för kort för den världen. Jag vill ha: "Går du in i den där skogen är det inte säkert att du kommer ut igen". GPS-appen funkar liksom inte där inne.

Samtidigt som jag andra sekunden vill gå ut gymnasiet med galet bra betyg, börja på högskola och få en grymt bra karriär som advokat som tjänar galet med pengar. Det är det som jag just nu håller på och kämpar med. Instängd i en vit lokal med svarta datorer från framtiden och en jävla massa paperwork framför mig. Känna hur alla viskar om mig när jag går ut ur rummet och säger "Fan vad hon är bra på det där". Status. Vara den där människan som alla vill ha hjälp av. Åka till USA. Ha snyggaste beachkroppen och långt blont hår, I'm from Sweden biaaatch. Springa där på stranden i Malibu bland alla plastikopererade män och kvinnor som inte kan rynka pannan för all botox. Skaffa en underbar pojkvän á la Chace Crawford, ha senaste Vera Wang klänningen och 100 projekt på gång - och alla ska jag vara chef över såklart. Tillhöra creme de la creme, toppen av isberget. Köra runt i min Ferrari och tycka att jag är bäst.

När jag sitter och läser igenom det senaste stycket jag precis skrev undrar jag vad fan det är man håller på med ibland. Jag tror egentligen inte att jag någonsin skulle bli nöjd om jag får min ferrari om jag inte får min apa som kliar mig på ryggen. Men jag kan helt klart klara mig utan Ferrarin. Anna, vad vill du? Destination unkown.


Vad hände med alla våra äventyr?

Alltså varför står typ livet stilla?! Jag får utbrott haha. Det händer i n g e n t i n g. Man ska gå upp (för) tidigt på morgonen. Trött som en jävla apa. Och sen ska man sitta i skolan och göra jobbiga saker. Trött som en jävla apa. För att sedan gå hem. Plugga ännu mer. Fortfarande trött som en jävla apa. Ha ångest över prov och arbeten man bara vill skita i. Jobba. Äta. Sova. Och så där håller det på. Jag vill ju uppleva saker! Vara med om äventyr! Varför slösar man bort hela livet på att göra saker man egentligen inte vill? Tänk om jag dör imorgon. Då skulle jag få panik på min dödsbädd för att jag inte gjort saker jag ville. Inte varit tillsammans med de jag älskar mest. Slösat tid på dåliga filmer och på att stå i matkön bland 117 andra i en skola med 1117 andra som jag inte bryr mig ett skit om. Haft komplex för mitt hår och ont i fötterna efter en utekväll av ingen anledning. I brist på annat att klaga över. Vad hände?

Jag vill ju uppleva saker. Stampa barfota i en myrstack och skylla mig själv. Lära mig hur man säger "Kan jag få en varmkorv, tack?" på 10 olika afrikanska dialekter bara för att det är så fruktansvärt onödigt. Har de ens ett ord för varmkorv? Ni ser. Jag vill ju inte läsa om hur olika människor har dödat varandra och vem som sparkade vem i skrevet egentligen. Vem vill det? Jag vill ju vara högt. Lågt. Här. Där borta. Under en sten. På en sten. "Titta! Här var jag. Och där. Och här borta. Och sen var jag där också. Och där... Ajuste. Där nere med." Inte här som i "här var jag för fyra år sedan" utan som i "här var jag igår och sprätte runt som en galen struts i sanden". Jag vill leva lite mer carpe diem. Carpe sekunden. Vad hände med alla våra äventyr?

Jag tror knappast att jag är skapad för att tjäna miljoner och flåda i en jävligt stor lyxvilla i LA. Nej nej, jag är kapabel till att göra mycket mer än så. Se bara på hur många som redan har gjot det? Vem som helst kan med rätt utbildning och med rätt teknik bli som dem. Det är inte svårt. Något man dock kan kalla svårt är stampa i en myrstack utan att bli pissad på så det svider i tre dagar. Hur man klättrar i en palm. Hur fan lyckas man komma upp i en palm utan stege? 






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0