När allt bara kan få vara
Mosigt var ordet alltså! Shit, är röd som en tomato i fejan och ser dimmigt haha. Ridturen var helt underbar, det blev nästan en tre-timmarstur i Lilljansskogen med tre stallkompisar. Jäklar vilken ritt det var alltså, min häst busade som tusan hihi. Pajkos, som han heter, var som en rodeohäst när vi skulle racea på Ryttarstadions sandbana haha! Jävlar vilken fart och bocksprången var inte att leka med haha. Huvudet försvann typ ner mellan hans framben tre gånger i rad i en jävla fart alltså hihi. Så kul att se honom så glad (det var rena lyckosprång och vårrus, ser inte det som dumheter), han brukar vara ganska oangagerad annars. Länge sedan man bara red sin egen skull också, man njuter ju på ett helt annat sätt när man bara har ansvar för sig själv. Man blir påmind om hur kravlöst det kan vara. Bara ge sig ut och vara, just där och då. Underbart väder var det också, en rödgul solnedgång och helt stilla. Men nu - sängen hörrni. Imorgon ska jag gå på stan, sola, äta middag och dra ut med eve och angela. Baaam! Hehe. Puss på er
Jag och Pajkos nummer två från höger!
Kommentarer
Trackback