Vad hände med alla våra äventyr?
Alltså varför står typ livet stilla?! Jag får utbrott haha. Det händer i n g e n t i n g. Man ska gå upp (för) tidigt på morgonen. Trött som en jävla apa. Och sen ska man sitta i skolan och göra jobbiga saker. Trött som en jävla apa. För att sedan gå hem. Plugga ännu mer. Fortfarande trött som en jävla apa. Ha ångest över prov och arbeten man bara vill skita i. Jobba. Äta. Sova. Och så där håller det på. Jag vill ju uppleva saker! Vara med om äventyr! Varför slösar man bort hela livet på att göra saker man egentligen inte vill? Tänk om jag dör imorgon. Då skulle jag få panik på min dödsbädd för att jag inte gjort saker jag ville. Inte varit tillsammans med de jag älskar mest. Slösat tid på dåliga filmer och på att stå i matkön bland 117 andra i en skola med 1117 andra som jag inte bryr mig ett skit om. Haft komplex för mitt hår och ont i fötterna efter en utekväll av ingen anledning. I brist på annat att klaga över. Vad hände?
Jag vill ju uppleva saker. Stampa barfota i en myrstack och skylla mig själv. Lära mig hur man säger "Kan jag få en varmkorv, tack?" på 10 olika afrikanska dialekter bara för att det är så fruktansvärt onödigt. Har de ens ett ord för varmkorv? Ni ser. Jag vill ju inte läsa om hur olika människor har dödat varandra och vem som sparkade vem i skrevet egentligen. Vem vill det? Jag vill ju vara högt. Lågt. Här. Där borta. Under en sten. På en sten. "Titta! Här var jag. Och där. Och här borta. Och sen var jag där också. Och där... Ajuste. Där nere med." Inte här som i "här var jag för fyra år sedan" utan som i "här var jag igår och sprätte runt som en galen struts i sanden". Jag vill leva lite mer carpe diem. Carpe sekunden. Vad hände med alla våra äventyr?
Jag tror knappast att jag är skapad för att tjäna miljoner och flåda i en jävligt stor lyxvilla i LA. Nej nej, jag är kapabel till att göra mycket mer än så. Se bara på hur många som redan har gjot det? Vem som helst kan med rätt utbildning och med rätt teknik bli som dem. Det är inte svårt. Något man dock kan kalla svårt är stampa i en myrstack utan att bli pissad på så det svider i tre dagar. Hur man klättrar i en palm. Hur fan lyckas man komma upp i en palm utan stege?
Skarpa funderingar. Puss på er
Jag vill ju uppleva saker. Stampa barfota i en myrstack och skylla mig själv. Lära mig hur man säger "Kan jag få en varmkorv, tack?" på 10 olika afrikanska dialekter bara för att det är så fruktansvärt onödigt. Har de ens ett ord för varmkorv? Ni ser. Jag vill ju inte läsa om hur olika människor har dödat varandra och vem som sparkade vem i skrevet egentligen. Vem vill det? Jag vill ju vara högt. Lågt. Här. Där borta. Under en sten. På en sten. "Titta! Här var jag. Och där. Och här borta. Och sen var jag där också. Och där... Ajuste. Där nere med." Inte här som i "här var jag för fyra år sedan" utan som i "här var jag igår och sprätte runt som en galen struts i sanden". Jag vill leva lite mer carpe diem. Carpe sekunden. Vad hände med alla våra äventyr?
Jag tror knappast att jag är skapad för att tjäna miljoner och flåda i en jävligt stor lyxvilla i LA. Nej nej, jag är kapabel till att göra mycket mer än så. Se bara på hur många som redan har gjot det? Vem som helst kan med rätt utbildning och med rätt teknik bli som dem. Det är inte svårt. Något man dock kan kalla svårt är stampa i en myrstack utan att bli pissad på så det svider i tre dagar. Hur man klättrar i en palm. Hur fan lyckas man komma upp i en palm utan stege?
Skarpa funderingar. Puss på er
Kommentarer
Trackback
